Interaktiva skrivtavlor

Interaktiva skrivtavlor är något som kommer att bli standardutrustning i ett klassrum. Det är en naturlig del i den datorisering av samhället som vi just nu är inne i. Skolan ligger som regel efter samhället i övrigt när det gäller datortäthet och användande av datorer. Den interaktiva skrivtavlan var bland de första pekskärmar som fanns. Pekskärmar finns idag i stort sett alla i typer av skärmar och man förväntar sig att det ska gå att använda fingrarna för att styra en skärm. För dagens och framtidens elever kommer det vara självklart att det finns en interaktiv dator/skärm även i skolan

 

En stor del av undervisningen vinner på interaktiva tavlor. Via datorn kommer vi ha tillgång till mängder av information, den är dessutom alltid uppdaterad. Den informationen kan läraren dela med eleverna via en interaktiv tavla i klassrummet. Läraren kan skapa och förbereda introduktioner och genomgångar. De kan sedan användas många gånger och av många lärare. Man kan även skapa introduktioner som läraren kan distribuera till elever som inte var närvarande på lektionen eller om någon elev vill se genomgången en gång till. Läraren kan ta upp tex ett matteproblem för hela klassen och sedan spara det om någon vill ha en repetition. Den interaktiva tavlan ger eleverna möjlighet att använda flera sinnen vid inlärning. Det visuella stödet från en film eller bild är ofta väldigt effektivt. Möjligheten att flytta saker på skärmen gör att eleven kan få motoriskt stöd vid inlärning.
 

Det finns ett ganska brett utbud av interaktiva tavlor på marknaden. Programmen som följer med är ganska lika varandra och man vänjer sig rätt snabbt vid respektive program. Den stora skillnaden tycker jag ligger själva utrustningen. Det finns den portabla varianten som används tillsammans med en projektor och en vanlig whiteboard. Den är billig och flexibel men kräver installation eller kalibrering varje gång den ska användas. Det kan få till följd att den inte används för att det är krångligt.  Det finns tavlor och projektorer som har interaktivitet via en aktiv penna. Fungerar oftast bra och stabilt men är beroende av att pennan finns och fungerar. Man kan inte använda fingrarna för att styra den. Sedan finns det tavlor med interaktiv yta. De fungerar bra och stabilt och man kan skriva med vilket verktyg som helst som inte skadar ytan, även fingrarna. De kan upplevas som lite långsamma och att det man gör släpar efter lite. Personligen föredrar jag SmartBoard för att den är lätthanterlig och inte är beroende av aktiva tillbehör. Man kan även använda fingrarna vilket många numera är vana vid från telefoner och läsplattor
 

På en skola är det viktigt att man använder samma typ av utrustning i alla klassrum. Man minskar utbildningsbehovet och underhållet. Det ger också lärarna större möjlighet att lära sig av varandra och man känner igen utrustningen när man kommer till andra klassrum. En annan framgångsfaktor är att utrusta alla klassrum på en skola med interaktiva skrivtavlor samtidigt. Det kräver större ekonomiska resurser men ger många pedagogiska fördelar. Om bara några klassrum har interaktiva tavlor så kan det skapa avundsjuka mellan lärare. Man lär inte av varandra på samma sätt och det är stor risk att tavlorna används lite eller inte alls.

PLE - personliga lärmiljöer

Personliga lärplattformar kan bli en mycket bra plats för lärare och elever att mötas på. Båda parter kan skapa något som insprerar och utvecklar lärandet. Läraren kan skapa en kurssida där mål, uppgifter och tips om olika platser där eleverna kan hitta informationen. Eleverna skapar sina personliga sidor med sina favoritplatser, sociala medier och annat som de använder internet till. Internet samlar mängder av resurser och information som Ambjörn Naeve påpekar i filmen om Framtidens lärande. En grupp elever med gemensamma uppgifter kommer ta fram en mängd olika källor och infallsvinklar med alla dessa resurser. Det blir en bredd och troligtvis också ett djup i kunskaper som är svårt att uppnå i en traditionell klassrumsundervisning. En personlig lärplatform ställer också höga krav på både lärare och elever. Läraren måste producera och planera ett relevant innehåll och en bra struktur. För eleverna gäller det att vara fokuserade och göra sina uppgifter. En personlig lärplattform där eleven samlar alla sina sociala medier och personliga intressen lockar till många andra aktiviteter än inlärning.

Dela dokument

Mina kommentarer till detta avsnitt finns publicerat via Google Docs här

Sociala medier

Twitter har inte övertygat mig ännu. Det kan ju bero på att jag inte hittat twittrare som intresserar mig. För mina behov så kan jag lika gärna samla mina kontakter i e-postlistor. Twitter innehåller så enormt mycket och det är väldigt mycket marknadsföring och kändisar som skriver om sina liv. En fördel med twitter är att det är så enkelt. Alla kan öppna ett konto och sen är det snabbt och enkelt att skriva inlägg. En nackdel är att man behöver hålla reda på nya inlägg, antingen själv eller via något program som är avsett för det. Min Twitter http://twitter.com/#!/HkanTw

Jag har inte gått med i något socialt nätverk tidigare och jag har för tillfället inte några planer på det. Sociala nätverk kan vara ett utmärkt sätt att hålla kontakt med studiekompisar, kurskamrater och personer som har liknande uppdrag på andra arbetsplatser. Det kan också vara ett sätt att skaffa sig tillgång till ett professionellt nätverk. 

Sociala nätverk har en paradox som kan innebära risker för personer som använder dem. Många skriver mycket om sitt liv och sina tankar och delar med sig till sina vänner, kanske 10-15 st. Det många inte tänker på är att ens vänner kan ha vänner som man själv inte känner eller känner till., och de har andra vänner osv. Det innebär att det man tror sig skriva till sina vänner kanske sprids bland hundra eller tusentals personer. Man kan ju undvika det genom att spärra sitt konto i olika nivåer. Många sociala nätverk tar också över äganderätten till det man skriver och bilder som man laddar upp och då kan de spridas på platser som man inte alls har tänkt sig.

Wiki

Wikis är något som alla kan använda i sin undervisning. Från åk 1 kan man låta elever redovisa sin inlärning med en Wiki. Det viktiga är att man presenterar målet med uppgiften som eleverna jobbar med. En Wiki som uppdateras någon/några gånger per vecka blir ju ett fantastiskt forum för eleverna att visa sina föräldrar och andra vad de gör och lär sig i skolan. En stor fördel är att eleverna producerar något som kan läsas och användas av andra. Det skapar både motivation och vilja att det de skriver ska vara rätt.

På min arbetsplats skulle man kunna använda en Wiki till att samla, dela och omarbeta tex planeringar. Man kan också dela med sig av studiebesök och erfarenheter från dem. En stor fördel är att det finns på internet och att man därmed har lätt tillgång till det. En svårighet är att det är en inlärningströskel innan man kommer igång och att det kan kännas ovant att publicera saker på internet.

Jag har redigerat sidan om Whisky i Wikipedia.

RSS

Jag hade inte fördjupat mig i RSS innan jag började den här kursen. Nu har jag satt mig in funktionen och kommer nog ha stor nytta av den framöver. Jag kommer avbeställa många nyhetsbrev som jag fått via mail och istället ha de via RSS.  Det finns ingen riktig standard för att prenumerera på RSS idag. Det finns olika läsare men de kräver ofta en inloggning, för en sådan här tjänst tycker jag att det är onödigt. Jag vill ha tillgång till nyheter direkt. I de Webläsare som jag använder, Explorer och Firefox, har man valt lite olika lösningar. Jag gillar Explorers lösning bäst, den är överskådlig och man kan sortera i mappar.

Jag ser inga självklara sätt att använda RSS i undervisningen i åk 1-6 där jag jobbar. Man kan ge elever i uppgift att prenumerera på en specifik RSS och därifrån välja ut någon nyhet eller information som de vill jobba mer med. För äldre studenter kan RSS vara ett utmärkt sätt att hålla koll på uppgifter från lärare eller inlägg från sina klasskamrater. Överflödet av information är något man måste tänka på när man sätter igång och prenumererar på olika RSS-flöden. Det finns en stor risk att man prenumererar på för många platser och då inte hinner läsa alla och missar det man verkligen vill läsa.

Hej!

Välkommen till 1911-bloggen!


Jag har startat den här bloggen för att göra inlägg i mitt arbete med kursen – IKT och pedagogik för 21:a århundradet. Det ska bli spännande att använda en blogg i en inlärningssituation. Jag hoppas att jag ska kunna använda mina erfarenheter från kursen i mitt arbete som IT-pedagog.